Lågt
Borde känna mig glad i sinnet men något fick mej att tappa gnistan helt. Jag borde inte låta den känslan ta över men. Det är svårt. Önskar att jag ibland inte var så himla iakttagande. Men människor är så himla tragiska ibland. Varför får en del människor som man möter en att känna sig så himla obetydlig och värdelös. Om man möter någon med blicken och ser att de inte ens bemödar sig med ett värdigt hej eller ett leende. Då vet jag liksom hur obetydlig och oviktig jag är för den människan. Och så kanske det är ibland, och måste få vara! Jag behöver inte ta åt mig så hårt men jag gör det . Det konstiga är att det alltid är samma människor som gör så här. Inga som jag behöver befatta mig med ens. Ja det är ju ganska lätt eftersom de aldrig bekymrar sig över att befatta sig med någon som är så oviktig! Bla bla bla. Ja det är tjafs och lyxproblem i en ytlig värld.
Mycke roligare att umgås med folk som har <3 på rätta stället och som känns äkta...blir så trött på yta!!
