Det var värst vad tiden går..

Jaha då är denna sommar till ända. Den sommaren då jag jobbade,jobbade och jobbade in i det sista inför vår Usa resa. En sommar som visade sig bli den varmaste och bästa på ca 14 år.. Jag visste nog att det skulle kännas så här när jag väl kommit tillbaka till jobbet igen efter 3 veckor. Vart tog sommaren vägen? Även om vi har haft en helt fantastisk semester och besökt underbara platser så är ledighet på hemmaplan en nödvändighet. Kan inte låta bli att känna det som om jag missade något.. Men man kan ju inte få allt. Sedan vi kom hem för drygt en vecka sedan har jetlag varit som ett töcken över mig och ett jättetråkigt väder med regn och grått hängt över oss även det i en hel vecka. Igår hade vi kräftskiva med grannarna på Tallstigen. Det gjorde att ännu en sen natt bidrog till en alldeles för lång sovmorgon. Men jag tror att den kommande veckan kommer att leda mig in i normala tider och rutiner igen.. Nu i Augusti i samband med skolstarten är det fullt upp på jobbet. Men det kommer September och Oktober. det kommer att bli mindre att göra på jobbet. Kanske jag kan sysselsätta mig på hemmaplan i stället lite mer och nyttja rastlösheten där i stället. Något annat måste jag försöka jobba med så småningom. Mina leder i nacke och armar ger sig tillkänna. Den stora frågan är med vad? Innan vi åkte på semester fick jag så plötsligt ont i hö armbåge. Kunde inte lyfta saker från bordet ens. Jättelöjlig rörelse som att lyfta ut dammsugarmunstycket ur sitt rör och dammsuga med munstycket gjorde jätteont i armen. Läste på och kom fram till tennisarmbåge. Herregud va klen jag är. Näe fy vilken grå och trist söndag. #imorgonärennydag Mot tvättstugan! / Kattis

RSS 2.0