ohnuliteblogg

I Januari varje år inträffar det alltid en känsla hos mig som är liksom lika varje år. Måste ha inspiration. Vill inte jobba heltid. Vill ta sovmornar. Vill köpa nytt, förändra och förnya. På jobbet, på kunder och i hemmet. Inatt har jag haft fullt upp med att flytta in i ett hus från 70-talet med inredning och tyger och gardiner kvar från samma tid. Rev ner och slet i allt för att rensa bort och kasta  och förnya. Vi skulle äta frukost i drömmen men det blev inte av förrän till lunch. Hade inte tid. Nu är jag väldigt sugen på att sätta igång här. Men ska bara åka lite skidor och fixa lite först. Sedan är det ju så att verkligheten tillåter inte allt. Jag måste ju jobba liksom. Men lite av detta kan man ju ta tag och nyttja. Det ska jag göra nu då.. Bara å sätta igång här...

Har inte skrivit på 6 månader! Knas. Var tog lusten att skriva vägen? Letar och söker. Snart kommer det grönt och det händer grejer. 50 års kalas och student. Älskar våren. Igår när vi var ute och sprang hittade vi något gömt i mossan..

Idag känner jag plötsligt för att skriva. Har inte haft lust alls på ett tag. Dels för att min header skulle gjorts om för typ 3 år sedan men jag vet inte hur man gör. Sedan har det känts som ett motstånd i mig så fort jag funderar på att skriva. Men nu när höstmörkret har lagt sig och känslor börjar röra sig i kroppen, känns det som att det kan få komma  ut skrift från mina fingrar.  Gick ut ock kissade hundarna och hämtade tidningen nu på morgonen och fick syn på syrenbuskar som hade gröna knoppar. Är inte det lite galet? I mitten på november ? Här går vi och väntar på snö och jag tittar ut över ängen nedanför och den känns grönare än någonsin. Jag tror att jag faktiskt vill ha lite snö nu. Det kan få komma. Jag har köpt nya längdåkarhandskar. Ännu har inte girohunden fått tag på dom. Tänkte inte låta henne äta upp skinnet på den vänstra denna gång. 


Vinter får komma nu!

Guldgala igår med allt fantastiskt, god mat och gott sällskap. Underhållande artister bra musik, ny musik. Men vad är det för fel på mig? Varför går jag här och känner mig så miserabel? Jo just det kan vara något som gör lite ont? Kanske skorna jag köpte idag med kudde under trampdyna å allt. Nämen hur kan det liksom bara bli så galet? Försökte dricka bort smärtan. Tänka bort smärtan. Prata bort den, Nähedå det misslyckades totalt. Dansa lite? Tillslut var jag så ofokuserad på allt. Det enda jag kunde tänka på va mina "nokian" stööövlar med gåvänlig och ofestlig karaktär, som jag hade med mig i garderoben. Känslan då jag får på mig dom. Freedom. Tvärr hade jag då fortfarande ingen danslust då Clabbe Dj:ade 80-90-talsmusiken som jag tyvärr INTE ORKAR med längre. Det är liksom klart, färdigt och passerat och får liksom inte igång dansen i mig längre.Vad är det för fel att spela nytt som man kan dansa till? Allvarligt?(Jag menar tyvärr inte dansband) Tittade på klockan och då var den 01.30. Då får man åka hem. Det blir inte roligare än de skorna JAG har på mig / Kattis

Oktober är. Tittar ut och konstaterar att ett höstlugn har infallit. Jag har en ledig förmiddag.Tänkte gå en långpromenad med hundarna snart. Men det är liksom väldigt motstridigt när jag tittar ut. Borde sitta inne framför brasan och dricka te, titta på tv eller läsa en bok...istället. Har inte druckit kaffe ännu. Det är det som behövs för att kickstarta.Det går inte så himla bra hittills.Är bara seg idag...men snart så. För ett halvår sedan var det April och då var vi i Rom. Om nästa halvår går lika fort som detta då är det snart vår igen. Är ingen fan av November. Vet inte vad jag ska gör för att förgylla dessa 2 månader. Tänkte tända en brasa men då är veden ute och på andra sidan huset... jobbigt! Jag är inte deppig bara trött och slö. Det kan man få vara ibland va? Inväntar kicken sålänge / Kattis

Löven sitter fortfarande kvar trots stormbyar i lördags. Är väldigt trött på stormar. Men det hör hösten till. Vi gjorde det igen idag jag och Johan. Tog ut hundarna på en lång löprunda. Vi skulle vara ute i 1,5 h hade vi bestämt. Sprang bort mot bynäset i snåriga skogar och rotvältor. Vackert väder blev det åxå. Hundarna njuter av att få springa lösa. Det är allt för sällan de får chansen. När vi kom tillbaka till huset kändes det i knäna. Det är inte direkt att   det känns lättare för varje gång heller.. Men huvudsaken är att vi är ute och att få känna sig så utmattad efteråt. Det är verkligen en fullkomlig känsla av att ha fått lite pisk. Känner livet i mig trots smärtan det ger...sent i September...

Njuter i soffan till en film på söndagskvällen!

Vi var med i en liten "familjegrej"i Spikbodarna idag. Sprang 10 km i skogarna runtom i våra "gamla hoods" Hundarna älskade detta. (Hundarna är ju våra småbarn numer)Till en början sprang vi lugnt över rötter och väta. Väldigt snårigt och svårt bitvis. Det gick inte fort om man säger. Jag känner av lite sendrag i några tår ibland då jag springer och belastar dom över rötter osv. Detta irriterade mig och framkallde en ilska. Vrickar fötterna lite hit och dit åxå. Ilskan avtog lite då vi sprang nedförs en stund. Det som då inträffar är något jag har känt av vid samtliga rundor jag sprungit 9-10 km. Jag får lite magknip. Men det går över efter en stund. Vid 7 km börjar klättringen uppförs. Heja vad kul. Jag blir arg och måste gå...småpringer lite och kommer in till den sista vätske- stationen. Bara 1,5 km kvar. Jo men visst. Det hade ju funkat om det inte varit samma knöliga. röttiga trånga stock och sten sträcka som den som allt började med. Helt omöjligt att springa utan att riskera att falla då man är som tröttast i kroppen åxå. Dessutom gjorde sig magen påmind igen så fort jag ens försökte springa lite i detta. Då blir jag så himla arg att jag måste nästan gråta. Men detta vägrar jag. Johan väntar in mej innan vi ska springa i mål. Tjohoo. Jag gjorde det! Jag fick springa i en helt underbart vacker höstdag, bli svettig, bli lite arg och jag fick vricka lite på fötterna och svälja en fluga. Är så skönt trött i kroppen nu i kväll så jag förtjänar så himla mycket att få lägga mig ovanpå den bäddade sängen och bara känna mjukt emot alla muskler och leder och vila. Då känner jag att det var värt det. Det gjorde ont men det var så värt det. Jag inser att jag har skapat ett behov inuti min kropp. Att dänga kroppen och få känna att jag lever.. "Dra mig efter grusgången så jag känner att jag lever" I morgon blir det nog en annan dag. Krama varandra därute. / Kattis

Jaha då är denna sommar till ända. Den sommaren då jag jobbade,jobbade och jobbade in i det sista inför vår Usa resa. En sommar som visade sig bli den varmaste och bästa på ca 14 år.. Jag visste nog att det skulle kännas så här när jag väl kommit tillbaka till jobbet igen efter 3 veckor. Vart tog sommaren vägen? Även om vi har haft en helt fantastisk semester och besökt underbara platser så är ledighet på hemmaplan en nödvändighet. Kan inte låta bli att känna det som om jag missade något.. Men man kan ju inte få allt. Sedan vi kom hem för drygt en vecka sedan har jetlag varit som ett töcken över mig och ett jättetråkigt väder med regn och grått hängt över oss även det i en hel vecka. Igår hade vi kräftskiva med grannarna på Tallstigen. Det gjorde att ännu en sen natt bidrog till en alldeles för lång sovmorgon. Men jag tror att den kommande veckan kommer att leda mig in i normala tider och rutiner igen.. Nu i Augusti i samband med skolstarten är det fullt upp på jobbet. Men det kommer September och Oktober. det kommer att bli mindre att göra på jobbet. Kanske jag kan sysselsätta mig på hemmaplan i stället lite mer och nyttja rastlösheten där i stället. Något annat måste jag försöka jobba med så småningom. Mina leder i nacke och armar ger sig tillkänna. Den stora frågan är med vad? Innan vi åkte på semester fick jag så plötsligt ont i hö armbåge. Kunde inte lyfta saker från bordet ens. Jättelöjlig rörelse som att lyfta ut dammsugarmunstycket ur sitt rör och dammsuga med munstycket gjorde jätteont i armen. Läste på och kom fram till tennisarmbåge. Herregud va klen jag är. Näe fy vilken grå och trist söndag. #imorgonärennydag Mot tvättstugan! / Kattis

Mina första kanelbullar i huset kom till efter 11 månader i huset. GOTT!

att skriva i någon blogg. Haft mycket på jobbet vilket är jobbigt men så himla kul. I torsdags åkte vi ner hela familjen med hundar och co för att fira Astrids student på Fredagen.Tyvärr fick jag ta sista flyget hem för att jobba i Lördags. Men det var så kul att få fixa en brud igen efter förra sommarens paus pga husbygge och flytt. Fick vara ensam i 2 dygn. Har svårt att somna när jag är ensam men när jag somnat har jag inga problem. Vaknade av mig själv 10.32... Helt galet trött måste jag ha varit. Är helt galet trött idag efter att ha målat lite hus,rensat en slänt på ogräs städat och tvättat. Nu har alla i fam återvänt utom dottern som åker till Rhodos på Onsdag. Alltid lika tomt utan henne.Har just tagit ut en plåt med nygräddade kanelbullar. Insåg att det är de första jag bakar i detta hus. Nu tänker jag äta en bulle eller 2 och sedan blir det bädden.... Måndag i morn... Tjoho! Det är härligt med sommar. / Kattis is back!

Ja men vi visste ju att Aprilvädret skulle komma om det var Maj i April, så då blir det liksom bakvänt med allt. Detta har vi alltså upplevt i helgen och haft lite April i Maj istället. Opraktiskt är det som tusan då jag och många fler säkert redan städat undan vintergarderoben. Tur att jag har nära till i alla fall. Ska göra en jättejobbig grej nu strax. Måste upp på vinden och leta baggyjeans. Jobbigt för det kräver en hel ommöblering innan jag är på plats. Två byråer i sovrummet måste flyttas på rejält och sedan ska luckan i taket ner och klivas upp på. Det kan vara överraskande att kliva på den då det plötsligt kan vikas till lite läskigt... Gruvsamt! Sedan är jag inte ens säker på att jag hittar det jag söker där uppe.. Därför har jag sparat det till sista dagen. I morgon är det 1a genrepet inför Show4alls vårshow Fredag och Lördag denna vecka! Ska bara vara med på Fredagen. På Lördag är det återträff från min högstadieklass.30 år sedan. Det krockar tyvärr helt med showen men jag har bestämt mig för att prioritera min gamla klass. Peter har bjudit hem alla till sig och uppslutningen är mkt god. Minst 20 som kommer och vi var 29 st i klassen. Då har 2 st tyvärr gått bort och någon bor på andra sidan jordklotet. Det ska bli helt otroligt roligt att se alla igen. Med tanke på att en del har jag inte sett på 30 år. Fatta 30 År!! Jag känner inte mig 30 år äldre. Ska leta fram lite gamla album däruppe på vinden åxå. Måste börja nu. Hej / Kattis

Rom var fantastiskt men det var lite jobbigt för mamman att få veta att dottern låg hemma med svårt att andas pg av igentäppt näsa och svullna halskörtlar med körtelfeber som diagnos. Som turen var hade sonen kommit hem och såg till att hon fick sova hos morföräldrar en natt. Idag firar vi Påskafton med lite halvmulet väder och med inriktning på att fortsätta i lite italiensk matanda. Antipasti,bruschetta, balsamico, olivolja och surdegsbröd. Nu ska vi ut på långpromenad med vovar. Vilket var längesedan... Glad Påsk/ Kattis

Fantastisk stad med en historia som ger skräckblandad förtjusning.

Så kan det gå. När dottern tagit körkort får jag konkurrens om bilen. Sitter nu på bussen in till jobbet. Vilket inte sker allt för ofta. Men vad gör väl det på en Fredag? Fått en hundpromenad i hyfsat väder trots klass 1 varning i Jämtland. Johanna har sin tyska utbytesstudent boende hos oss denna vecka. Nästa Fredag vid denna tid har jag just genomgått en lyckad titthålsoperation på min bakercysta. Så det så